litetochstort

Love me for me...
Varje gång du uttalar orden trycker du ned mig.
Ditt negativa sätt att lägga fram saker krossar mitt inre bit för bit.
Jag kan inte alltid göra sakerna du vill eller önskar att jag gjorde.
Jag kan inte alltid ha åsikter som triggar ditt intellekt, som gör dig uppmärksam och nyfiken.
Ibland skiljer sig mina erfarenheter från livet från dina.
Det viktigaste är att vi lär av varandra, inte att vi försöker styra varandra.
Du måste låta mig lära mig av mina egna misstag, utan dina skyddande armar som vill putta bort allt det onda från mitt liv. Varför?
För att livet inte är en dimma av sockersött ljus.
Livet är inte något man kan klara sig igenom utan motgångar.
Istället för att kontrollera mina handlingar; finns där för mig när jag får konsekvensen av min handling.
Låt mig ta smällen, jag klarar det.
Jag är inte någon hjälplös liten blomma som du behöver ta hand om.
Jag kommer inte gå sönder, även fast det känns så ibland.
Även fast jag vet att du bara menar väl så är det inte det du visar med dina hårda ord av förakt.
Du visar osäkerhet....kan det va så??? 
Du visar att du försöker ha en makt över mig som du vet att jag aldrig skulle låta dig ha.
Du vet att jag springer därifrån så fort någon gör ett försök i att kontrollera mig.
Och du vet även att jag aldrig skulle komma tillbaka ifall du lät det hända, för man kan inte äga en annan människa.
Låt mig växa. Låt mig upptäcka världen.
För i slutändan så är det någonting jag måste göra helt på egen hand, något som varken du eller någon annan kan påverka, förutom jag själv....

***********************************************************************************************
                                   "LEV DITT EGET LIV, FÖR DU SKA DÖ DIN EGEN DÖD"
***********************************************************************************************

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.

/Sören Kierkegaard